Wetterhall: Långa Billingeracet, Skövde

Publicerad den 18-05-2010

Min MTB-karriär för året började i torsdags då jag plockade ut en helt ny Nishiki SRI Carbon i skogarna runt Skövde. Jag var nämligen ute och smygtränade inför Långa Billingeracet.

Banan som alltid är trevlig och kul uppfattades nu som teknisk och svår på grund av min ovana i skogen. Ju längre passet led kändes det bättre och bättre men långt ifrån säkert och smutt. Speciellt nere i Öglunda där regnet hade gjort spåret till en leråker i kategori Novemberkåsan, jag fick sätta ner fötterna och mina landsvägsskor satte igen. Resultatet av det var en hel del svordommar och pedaler som inte ville fastna i klossen. Men vad gör man när man bara har ett par skor med sig hem och de är för landsväg? Bara inte detta händer under tävlingen tänkte jag som efter en stund kunde klicka i dem igen.

Tävlingsdag och andra gången jag skulle ut i skogen för året. Tävlingslängden var den samma som föregående år, 81 km på en mycket teknisk långloppsbana. Som jag brukar säga, den bästa och hårdaste långloppsbanan i Sverige.

Starten gick och vi rullade ut ur Skövde och upp mot Billingen. Jag la mig högt upp i klungan och inväntade första skogspartiet och gick in där som fjärde man. Bergspriset efter 2,8 km närmade sig och eftersom mina ben kändes lite stela så gick jag inte fullt ut i backen utan Fredrik Edin från Cykloteket tog hand om priset.

Efter det gick allt enligt planerna, förutom att jag tappade för mycket i de
tekniska skogspartierna, och vi bildade en åtta man stark frontgrupp. Efter cirka 20k m gick jag upp i ett lätt skogsparti och eldade ordentligt för att se om det gick spränga klungan men den satt ihop relativt bra.

Vi var nu uppe på grusvägspartiet in mot Öglunda. Jag gick in först på
Öglundaloopen och även om det var blött kände jag mig ganska säker i skogen. Jag eldade på och gruppen sprack av men när vi väl kom in på området runt "morfars bana" kom den branta leriga backen som jag hade problem med på träningen i torsdags. Jag tvingades kliva av cykeln och springa upp och efter detta började problemen. Mina skor satte igen sig med lera och det fanns inte en chans att jag skulle kunna kliva i pedalerna problemfritt efter detta.

Gruppen körde om mig och skaffade sig en lucka på 20 sekunder innan den branta grusklättringen ut ur Öglundaloopen. Jag gick tillslut ikapp gruppen innan toppen men kunde inte hålla jämna steg inne i följande skogsparti och tappade 40 sekunder.

Jag åkte från här jojo efter första gruppen som nu inte var mer än fyra man stor, täppte 20-40 sekundersluckor på grusvägarna och var med i täten och i de tekniska skogspartierna åkte jag av på grund av min ovana och dåliga teknik samtidigt som skorna klickade ur sig då och då.

Vi passerade Ryd och det var inte mer än 10 km kvar till mål då jag plöttsligt ser att jag tar in ordentligt på dem. Från här är det bara asfalt och den branta grusbacken "strupen" kvar och mitt mål blev att jaga ikapp dem innan vi gick in i backen.

Jag lyckades inte riktigt utan i ingången av backen hade jag 10 sekunder upp till täten. Jag skickade storskivan hela vägen upp i förhoppning på att ta in lite tid och lyckades passera och köra ifrån Fredrik Edin men Jesper Dahlström, Micke Salomonson och norrmannen Jo Thorson Nordskar gick det inte att göra något åt. Jag passerade linjen som fjärde man 20 sekunder efter vinnaren av spurten Jesper Dahlström.

Helt ok race för min del i och med andra gången jag sitter på en mtb-cykel för året, man tappar snabbt tekniken. Cykeln är jag riktigt imponerad av, jag kände mig hemma på den och ramen är ruskigt styv och komfortabel.

Jag hade stundtals riktigt kul men det känns som jag kommer att hålla mig på vägen i fortsättingen.

Nästa tävling blir etapploppet FBD insurance RAS på Irland:
www.fbdinsuranceras.com

Mvh Alexander
www.wetterhall.se