Terrängcyckling

En dålig dag

Hej allihop!

Här kommer en berättelse från en läsare som fått nog av cykling! Kunde inte låta bli att le lite när jag läste och ville dela med mig av historien. Hoppas ni har haft bättre tur på era rundor!

Hälsningar från Oscar

………

Ni vet de där dagarna när man vaknar på fel sida och inget går som man planerar?
För mig var det en sån dag i dag. Jag tänkte berätta lite kortfattat och ni kommer förstå att jag vill lägga mig under täcket i sängen och inte lämna mitt sovrum på minst en vecka framöver, helst ännu längre.

Allting började i morse. Denna dag var som vilken annan dag som helst, till en början. Alarmet på väckarklockan ringde. Jag steg upp, gjorde mig i ordning. Tänkte för mig själv, ”Åh, äntligen helg! I dag ska jag verkligen njuta av ledigheten!”Om jag bara visste vad som väntade.

Gjorde upp planer för allt möjligt i huvudet, träffa en polare och ta en öl, kolla på nån handbollsmatch i VM, dra en runda till gymmet, ja, lite så där avslappnat efter en period full med övertid på jobbet. Det var min idé, men den gick absolut inte som jag planerade.

Något jag märkte av redan tidigt på morgonen var att musklerna i kroppen inte tycktes vilja fungera och göra det jag bad dem göra. Jag välte ner kaffekoppen från köksbänken. Den exploderade när den slog i golvet, och innehållet och porslinet flög ÖVERALLT. Så, det var starten på min dag.

Jag torkade och plockade tills golvet var rent och försökte lägga händelsen bakom mig. Det var trots allt helg och det fanns ingen mening att tjura eller vara bitter, en olycka kan hända den bästa, (det hände ju mig). Försökte gå tillbaka till en normal rytm, varva ner och ta den där rundan till gymmet som jag hade tänkt på hela dagen. Det hade blivit till något typ av beroende att stå därinne och lyfta vikter dagarna i ända.

Väl där så var träningslokalen relativt tom, jag fann det märkligt med tanke på att det var helg, men det var kanske då alla ”normala” tog ledigt och festade i stället. Jag hade personligen också gärna tagit en dag ledigt från gymmet, problemet var att jag redan hade gjort det hela veckan och kroppen började kännas säckig.

Lyfte lite vikter och läste informationen som stod på de olika maskinerna i lokalen. Kände ingen motivation så jag lämnade stället nästan lika snabbt som jag hade kommit dit. Återvände hemåt igen.

Väl hemma, på väg in, la jag märke till min cykel som stod precis utanför och funderade för mig själv, varför hade inte tanken slagit mig att bara cykla en runda? Man får frisk luft, adrenalinet pumpar och musklerna jobbar, och det bästa av allt, man slipper svettlukten och de fuktiga redskapen i offentliga gym som personen innan inte torkade av efter sig. Nej minsann, jag ändrade mig och återvände in efter hjälmen innan jag hoppade upp på cykeln.

Mountainbiken som jag köpte för mer än jag vågar erkänna hade stått still alldeles för länge. Så lätt att man glömmer tillgångarna man har hemma när man investerar i gymkort för flera hundra kronor som dessutom går ut efter en månad, cykla kan man ju göra när man vill.

De breda däcken underlättade i den bråkiga miljön som väntade i skogen. De stora stenarna, lösa gruset och på vissa ställen vattenpölarna. Dessutom såg den imponerande ut och ingen kan väl neka att det är tillfredsställande när man passerar förbi någon och de vänder sig efter en och tittar lite extra.
Denna dag var vädret ovanligt bra. Lite dis låg i luften men verkade vara på väg att lätta. Lite fuktigt i marken, men det var en lovande start på den annars så, än så länge, dåliga dag.

Skogen och terrängspåret låg precis i skogsbrynet. Väl på banan var det bara att gå all-in. Rundan gick förvånansvärt bra till en början och jag trodde det skulle göra det resten av turen också. Men oj, så fel jag hade. Efter bara en kort stunds cyklande hörde jag att det var någonting på cykeln som lät konstigt. Jag stannade flera gånger och tittar på den noggrant, ståendes en bit ifrån den. Jag har inte den minsta kunskap när det kommer till cyklar. Jag såg ingenting märkvärdigt alls, styret och sadeln satt kvar, likaså hjulen, vad annars kunde problemet vara? Vemodigt hoppade jag upp på cykeln igen och fortsatte vidare. Ljudet hördes fortfarande men denna gång valde jag att ignorera det, vilket var ett misstag som jag skulle få ångra.

Från ingenstans, mitt i nerförsbacke så klart och i full fart, tvärstannade cykeln. Som att det inte vore nog med det så var det en bäck mitt framför den lilla stigen jag befann mig på. Att försöka väja samtidigt som man åker alldeles för snabbt i en vertikal vinkel fungerar inte, det har jag nu konstaterat och jag rekommenderar er som läser detta att aldrig testa.

Det abrupta stoppet ledde så klart till att jag, som satt totalt ovetandes på cykeln till en början, lyfte från sadeln och flög all världens väg över styret. Självklart, pricken över i:et, rätt ner i bäcken. I det iskalla vattnet vars yta fortfarande var täckt med ett tunt istäcke. Jag flög genom luften, kände mig lätt som en fjäder men tänker gång på gång ”Fan, jag kommer dö nu”, och landade med armarna utsträckta rätt ner med huvudet först. Jag tror knappt jag hann nudda vattnet med kroppen innan jag var uppe ur det igen. Det var det kallaste vatten jag någonsin känt och jag vill aldrig mer i detta liv, eller det efter detta, uppleva en sån kyla.

Marken i backen bestod av lösgrus vilket gjorde att cykeln inte stannade trots att hjulen inte snurrade längre. Jag kunde se hur det gigantiska odjuret kom glidandes mot mig och jag hoppade snabbt undan för att sedan bevittna hur den, precis som jag sekunder innan, försvann ner i bäcken. Jag stod kvar i flera minuter och kliade mig i huvudet, försökte förstå mig på vad som lett till den katastrofala händelsen. Vart hade allt gått snett?

Det värsta var att jag visste hur fruktansvärt kall bäcken var och det fanns inte en chans i världen att jag skulle ge mig ner i vattnet igen efter cykeln, inte efter vad den hade gjort mot mig. Från och med nu var den min fiende och den kunde gott ligga och rosta där. Cykeln var inte gammal och jag hade lagt en enorm summa på den, men det spelade ingen roll. Jag var dyngsur, kall, irriterad och chockad.
När jag stått där i flera minuter, inte allt för långt från hemmet, bestämde jag mig för att börja promenera hemåt igen, i rask takt för att inte förfrysa. Slängde en sista blick på cykeln som förstörde min dag ytterligare.

Mitt i promenaden kunde jag dra mig till minnes att det där ljudet hade hörts flera gånger innan, men jag hade aldrig orkat bry mig om att ta reda på vad det berodde på. Det var antagligen därför jag hade låtit den få stå i sin ensamhet utanför min lägenhet, olåst. Någonstans inom mig hade jag hoppats att någon skulle sno den så jag kunde få slippa den, men detta avskedet skulle väl få duga också.

Slutsatsen av dagens händelse, cykla aldrig. Nu går jag i ide tills jag investerat i en bil. Får se till att vinna på tipset i kväll, hittade ett bra spel via vinstraden som jag lämnade in. Har bettat på VM-matchen i handboll mellan Angola och Island. Inte för att jag lär bli särskilt rik, jag satsade på Angola till 51,00 gånger pengarna. Tänkte att varför inte? Skrällar har väl hänt förr och varför inte i kväll?! En dålig dag kanske får ett fantastiskt slut!